Fasettslipning

Fasettslipning är en konst, ett hantverk och kräver att fasettsliparen anpassar sitt arbetssätt beroende på vilka stenar som han för närvarande slipar. Vissa stenar kan ta relativt kort tid att färdigställa medan andra stenar kräver en ansenlig tid, men det är en del av charmen med det här yrket. Utmaningar är utvecklande och ännu i dag tror jag inte någon har slipat den perfekta stenen - men det går att komma ganska nära! Fallenhet och övning samt tålamod är ett par av nyckelorden när detta hantverk utövas.

Det ställs krav på fasettsliparen att han kan bedöma råstenens inneboende potential och designa vilken typ av slipform som säkerställer att så lite som möjligt av råstenens vikt försvinner vid sågning, slipning och polering. Ädelstenarnas vikt anges i carat (förkortas ct) och skall inte förväxlas med karat (kt) som är viktenheten för guldets finhet (18K guld innehåller alltså 750/1000 delar guld och resten kan t.ex. vara koppar som är vanligt för rött guld - många olika kombinationer förekommer beroende på vilken färg på guldet man vill ha). En carat är 0,2 gram, d.v.s. ett gram är lika med 5 carat. En sten som väger 23 ct väger alltså motsvarande 4,6 gram. Notera dock att man t.ex. i Australien använder carat både för guld och ädelstenar...

1 ct = 0,2 gram

Varfär denna fixering vid caratvikt och önskan att få bästa möjliga resultat (eng yield)? Det ligger i sakens natur att en ädelstens pris sätts med hänsyn till dess caratvikt (naturligtvis ingår det även faktorer som slipningens kvalitet, färg etc). Detta är lätt att förstå när man tittar på en sten som är dåligt slipad och du kan se rätt igenom stenen genom bordsfasetten (d.v.s. stenen har slipats i felaktiga vinklar för just den stenens brytningsindex). Stensliparen har i detta fall prioriterat den högre caratvikten och samtidigt enligt egen mening "förstört" stenens skönhet. Om du håller stenen ovanför t.ex. texten i en bok och om du då kan läsa texten genom att titta ned i bordsfasetten då är stenen dåligt slipad - medvetet eller omedvetet. Mer om detta kan du läsa i kapitlet Brytningsindex.

 

Ädelstensliparen designar antingen sina egna slipscheman eller använder befintliga diagram och slipinstruktioner. Fördelen om ädelstensliparen har denna talang/möjlighet är många, dels kan man provslipa ett slipschema man kommit över i ett dataprogram som t.ex. GemCad. Bättre att kontrollera att slipschemat verkligen stämmer, t.ex. om angivna vinklar för respektive fasetter och möten är korrekta. Det är viktigt att det inte uppkommer någon onödig viktförlust och därmed också en sten med mindre värde.

Det var tidigare ett mödosamt arbete att räkna ut vinklarna för det inkommande ljuset som bryts och reflekteras inne i stenen (läs mer om TIR - total intern reflektion i avsnittet Brytningsindex). Dataprogram snabbar upp detta arbete ansenligt och man kan koncentrera sig på själva designen/sliparbetet. Nu fångar naturligtvis dataprogram inte stenarnas potential fullt ut utan är man osäker bör man först slipa en försökssten för att se hur "verkligheten" blir.

 

Till höger ser du en bild av en slipad ädelsten, i det här fallet en kvarts (låt oss säga att det är en bergkristall). Kvarts har en kritisk vinkel som är 40,49 grader. Nedre delen på den slipade stenen kallas för paviljongen (överdelen kallas för kronan och däremellan har vi rondisten eller gördeln). Vad som händer med en sten som är slipad med fel vinklar är att den infallande ljusstrålen som i det här fallet träffar bordsfasetten inte reflekteras tillbaka upp till betraktaren utan försvinner ut ur stenen. Idealet är alltså att man skall få total intern reflektion av det inkommande ljuset för att på så sätt få en sten som har liv och charm och så att du inte kan se igenom stenen (d.v.s. stenen har ett fönster).

 

Vad använder fasettsliparen för utrustning? Det kan vara maskiner som Ultratec V2 eller Raytech, där den förstnämnda är en pelarmaskin medan den sistnämnda inte har en pelare utan själva slipklon är fristående.

Båda dessa har sina för- och nackdelar, men den högra maskinen Raytech Shaw ställer lite högre grad på handhavande med tanke på att den s.k. fasettklon handhavs manuellt och det finns större risk för handhavandefel men samtidigt också lite mer konstnärlig frihet om man säger så. Båda maskinerna (inklusive den mänskliga fasettsliparen) har producerat slipade ädelstenar i världsklass.

Nu är verkligheten så att de flesta slipade ädelstenar inte är slipade med hjälp av maskiner som här ovan utan slipas - tro det eller ej - ibland bara genom att stenen hålls för hand mot ett sliphjul, men oftast med hjälp av en s.k. jamb peg (av den gamla sorten eller den nya varianten). Fina stenar kan slipas även med dessa. De flesta stenar du hittar i handeln idag är dock inte särskilt bra slipade, tyvärr. För mig är det obegripligt hur man som smyckesdesigner efter att ha gjort ett fint hantverk i guld eller silver väljer att infatta en sten eller flera som t.ex. har ett fönster (du ser igenom stenen). Visst, en välslipad sten kostar mer än en dåligt slipad sten, men frågan man bör ställa sig om det är värt det. Jag tycker inte det är att göra smycket rättvisa. Om man inte var så fixerade vid att erhålla högsta caratvikt och tummade på slipningens kvalitet skulle alla stenar vara bättre slipade (även om stenen inte har perfekta fasettmöten så skulle de flesta stenar upplevas som mycket, mycket bättre).

Här till höger ser du en citrin (kvarts) som har slipats med fel vinklar. Den gula livliga färgen som du ser runt stenens kanter är vad man skulle ha över hela stenen om den var slipad rätt. Notera att du kan se rätt igenom stenen när du tittar på den ovanifrån (särskilt tydligt på bilden med den svarta bakgrunden). Nu har ju kvarts ett ganska lågt brytningsindex (1,54) och det krävs inte särskilt mycket för att ljuset skall försvinna ut ur nederdelen av stenen när du vinklar stenen något - dock skall stenen vara slipad i lämpliga vinklar så att stenen är acceptabel när du tittar på den ovanifrån. Den här stenen är direkt ful och är inte värdig att fattas in i ett smycke och jag betraktar den här färdiga slipade stenen som en råsten som måste slipas om med de rätta vinklarna.

Här till höger ser du en slipad kvarts (rökkvarts) från norra Lappland som jag har slipat. Stenens slipning är "All Triangles Cut" och som du ser är stenen slipad inom respektive rekommenderade vinklar för kvarts eftersom du INTE ser igenom stenen och hela stenen är livlig!